Jag skulle egentligen ner till stan idag där jag bor men ingen hemtjänst väckte mig så sov fett länge idag det kanske behövdes? Iallafall kom på sjukhus tiden vet ni men vad som hände efter är en gåta för er. Jag började ju inte blogga fören 3 månader efter hemgång.
Nu kör vi igång storyn om min hjärnskada från start. Då detta kommer bli ganska långt så behöver ni inte läsa till slutet om ni inte vill.
Kapitel 1. Började med en taxi resa i rullstol från Uppsala Akademiska hem hit. Jag var nästan bunden till rullstol. Men jag gjorde något magiskt när jag kom hem, storma jag upp för trappan gick kanon. Min sambo eller numera ex sambo var på balkongen och rökte hon han knappt klart. Innan jag stormade in det första jag gjorde satt mig i soffan!
Kapitel 2, jag delar upp detta som en liten bok. Men två då, jag har nu kommit hem efter lång sjukhus vistelse! Och jag kan knappt gå, så tar mig fram på beta stöd man kan kalla det mycket. I början var det guds gåva även om jag mest gick och bar på det. Så fanns det där när balansen sviktande. Och jag behövde inte ramla! Så stödet verkligen fanns för mig! Och jag gick och gick med det. Till slut var jag så bra att jag kunde byta till kryckor. Men tänkte ta detta i kapitel 3 men bättre för alla om jag tar det nu. Beta stöd tillbaka till det. Det var så lätt att någon fick hålla i mot. Men inte alltid folk gjorde det så vart lite arg ibland. Men jag kom på ett eget sätt! Höll på ett visst sätt så beta stödet fick mycket av min tyngd. Då gick det bra. Men nu går vi vidare!
Kapitel 3. Jag har ju gjort mycket framsteg idag. Men tänkte avrunda med det. Istället kommer jag gå in på min kryck tid, jag gick ju mest och bar på dom med. Men dom fanns där om min balans skulle svika. Och det såg säkert kul ut ur andras perspektiv när jag gick med dom i luften? Men för mig var dom en extra trygghet. Och visst kunde ibland balansen svika lite men istället för att ramla rädda kryckorna mig. Dom var steg 3 steg 1 rullstol, 2 betastöd, 3 kryckorna. Så jag gick väl någon månad med dom? Och egentligen finns det inte så mycket mer att säga om kryck tiden. Men ni kanske vill höra historien om när jag lämnade kryckorna? Jag var på en kryssning med vänner och mitt numera ex. Och lämnade kryckorna i hytten dom var med på båten. Såklart dom var med! Men gick utan minns inte exakt var på båten jag gick? Men gick utan iallafall och gick bra! Så efter tog jag beslutet att lämna dom för denna gång. Självklart tog jag med dom hem!
kapitel 4 jag hoppar över lite, vissa saker är inte passande här annat än blir för mycket. Men lite framsteg blir även det sista kapitel hoppas ni har gillat det men ni saknar dock framsteg? Jag kan idag berätta från 100% stum och kan inte säga mycket ord som ingen förstod knappt till idag 80% stum. Jag jobbar på om 1 år hoppas jag kunna säga 60% stum. Idag kan jag gå typ 2000 steg utan kryckor eller något hjälpmedel. Hjälpmedel jag haft: sängstöd, höjd toa sits, rullator, betastöd, rullstol, kryckor, sittbänk för dusch (för badkar) & arbetsstoll typ en sån som går att höja sänka med mera jag har jag kryckor (undan stoppade) , arbetsstoll & duschbänken. Jag är glad när jag är klar med hjälpmedel. Och mycket mycket mer framsteg men tycker vi ska avrunda här!
Tiktok: Talsvorigheter
Snapchat: Talsvorigheter
Youtube: Talsvorigheter
Pinterest: Talsvorigheter
Twitter: talsvorigheter.se
Instagram: Talsvorigheter.se
Facebook sida: Talsvorigheter.se
Storyn som forma mig (länk)
kunskap bank och frågor där ni kan ställa om ni undrar något om hjärnskadan min? (Länk)
Söker just nu samarbete med någon bloggare hör av er vid intresse!