Mycket har hänt sedan 2022

Tänkte ägna detta inlägg åt framsteg man kanske inte alltid tänker på? Lite har jag själv uppmärksammat. Men mycket har anhöriga lagt märke till. Ska försöka få med det mesta här! Men tänker vi får inte hålla inlägget för långt?

• 2022 – första gången jag skickade ett sms till min mormor.

  Hon fick sig nog en chock? För egentligen var jag för sjuk för sånt. Kommer ihåg att hon blev så förvånad att hon dagen därpå behövde fråga personalen på avdelningen: ”Har någon hjälpt Vincent?” Men ingen hade hjälpt – bara min enorma kämparglöd! Smset kanske inte var långt, men tänk er att huvudet knappt synkar med kroppen. Det tog mig väl 30 minuter eller något? Samma telefon hade jag försökt logga in på i typ en vecka. Men jag är så glad att jag fick iväg det – och kunde göra henne så glad. Det kanske inte låter så intressant för er, men det är en av de där händelserna i livet man verkligen minns.

• Också 2022 – första gången jag inför anhöriga tog mig från säng till rullstol.

  Jag var ju till en början rullstolsbunden – det syns på vissa bilder från förr. Jag minns så väl när anhöriga fick bevittna hur jag, med hjälp av personal, för första gången förflyttades från säng till rullstol. Så glada de blev! Kanske ingen stor sak för mig då, men man får tänka sig in i deras huvuden – vilken lycka att få se det. Även om jag fick lite hjälp så gjorde jag faktiskt det mesta själv.

• Också 2022 – när jag kom hem från sjukhuset.

  Jag kom hem med taxi. Mitt ex gick ut på balkongen, hon trodde väl det kommer ta tid för Vincent? Att gå upp för trapporna? Men hon hann nästan inte ut så var jag uppe. Jag hade sådan hemlängtan. Och jag visste – ger jag mig tusan på något går det fort.

• Också 2022 – när jag kom hem. Det gick väldigt fort från bock, rullator ute till kryckor. Sedan utan helt.

  Inte trodde jag att det skulle gå så fort ändå? Först utomhus till att minuten efter vara uppe i lägenheten? Där snackar vi kämpaglöd. Jag och mitt ex har ingen kontakt idag. Men detta är ändå ett av flera minnen jag har i huvudet.

• Nu går vi till 2023 – dagen då jag vart klar med Öppenvårdrehabiliteringen i Uppsala.

  Hade väldigt svårt att se att jag någonsin skulle bli klar? Men 2023 vart jag äntligen det. Men såhär efter, trots missförstånd och otrevligheter, så vill jag ändå rikta ett enormt tack till Öppenvårdrehabiliteringen. Ni har verkligen hjälpt mig på vägen. Och en känga till en viss person men inget namn. Jag kan typ prata idag? Du som sa att jag nog aldrig kommer kunna?

Det var allt för idag! Kanske att jag fortsätter på detta en dag? Men kommentera gärna vad ni tyckte? Syns inte era kommentarer, var lugna – Vincent kommer acceptera dem. Men det kan ta upp till 24 timmar ibland.

Dagens bilder många av er har redan sett dessa massvis med gånger, men här kommer de:

Tryck på bilden om du vill se den i bättre kvalitet 😄

Tiktok: Talsvorigheter
 Snapchat: Talsvorigheter
 Youtube: Talsvorigheter
 Pinterest: Talsvorigheter
 Twitter: talsvorigheter.se
 Instagram: Talsvorigheter.se
 Facebook sida: Talsvorigheter.se